En skiss till syftesbeskrivning på min uppsats

För den intresserade har jag här skissat en syftesbeskrivning för min Masteruppsats:

Livsfasmodellen
Enligt den modell som är given efter det europeiska äktenskapsmönstret så borde de flesta människor någongång i det tidigmoderna Europa varit tjänare under en period av sitt liv. I den modellen, som bland annat Lundh stöder i sin artikel om tjänare i skånskt jordbruk under 1800talets början, blir en tjänarna inte en klass utan snarare en livsfas, en bit av ungdomen på väg in i det gifta vuxenlivet. När (namn) skriver om tjänare i Åbo förstärks den bilden av en annan aspekt, att tjänarna hela tiden flörtar, förlovar sig och knyter kontakter.
Att det var såhär tjänaryrket skulle fungera, alltså som en livsfas, verkar också vara lagstiftarnas mening, i alla fall om man ser till 1805 års Legostadga där det i det inledande stycket står att en dålig tjänstgöringstid för en tjänare hindrar denne från att tillägliggöra sig de kunskaper som är nödvändiga för den personen när hen senare ska leda ett eget hushåll.

Skepcis mot tjänarmodellen
Men det finns anledning att vara försiktig med livsfasmodellen (som jag här med tänker kalla den). Det är inte självklart att en tjänare någonsin kunde bli gift, kanske fastnade vissa i att vara tjänare hela livet ut. Börje Harnesk har gjort en mikrostudie på trettio personer (måste dubbelkolla dom siffrorna!) på landsbygden och ser ett tydligt mönster, där de män som tagit tjänst hos andra som drängar har en mycket lägre sannolikhet till att senare själva ta över en gård än de som aldrig tagit tjänst över huvud taget. Det är rimligt att anta att det som aldrig tog tjänst var sådana som skulle ärva medan de som blev drängar var yngre bröder. Hursomhelst så var tjänaryrket för dessa ingen livsfas utan ett permanent faktum. För kvinnor å andra sidan verkar det inte ha funits något som helst deklassificerande med att ta tjänst någonstans som piga, antagligen för att kvinnor inte ärvde annat än undantagsvis.

(namn) Har slutligen gjort en studie på hur äktenskapsmönstret tar sig ut i städerna och relaterar det sedan till Hajnals Europeiska äktenskapsmönster. Hon finner att städerna uppvisar en överdriven variant av det europeiska äktenskapsmönstret, med ännu högre äktenskapsåldrar än brukligt på landsbygden. Det antyder att städerna kan ha varit en plats där det var svårt att skapa sig en nisch för försörjning och eget hushåll och att det också var svårt att samla ihop pengar till att skaffa något vid hemvändadet till sin hemsocken. Rimligt är att anta att detta betyder att ännu fler kan ha fastnat i tjänaryrket på dessa platser och att det kanske är rimligt att se yrkeskategorin ännu mer som en typ av klass (på ett ungefär i alla fall) än en livsfas.

Temporärt arbete
Så hur ska vi förstå tjänaryrket? Det kan ses som en livsfas, men i sådana fall en livsfas som många inte tar sig ut. Det kan också ses som en klass, även om det är mer tveksamt eftersom det för många ändå bara är ett temporärt tillstånd, eller i alla fall sannolikt är tänkt att bara vara något tillfälligt.
Om man ska lämna den teoretiska apparaten bakom och istället tala i liknelser tror jag att tjänaryrket skulle kunna liknas vid dagens okvalificerade arbeten som tex. telefonförsäljare, tidningsutdelare eller timvikarie i hemtjänst och bärförsäljare. Yrkeskategorier som på många sätt att vara tänkta som temporära arbeten, ibland av samhället, men oftast av den som tar anställningen men kan i realiteten mycket väl kan bli att man stannar kvar. På samma sätt tror jag att livsfasmodellen var vad man föreställde sig att tjänaryrket var (som nämn i 1805 år Legostadga) men att realiteten ofta blev någonting annat.

Det gör det rimligt att förutsätta att de som var tjänare gärna ville sluta vara det, ta sig vidare på något sätt.
——-

Varför studera tjänare
Målet med min studie av tjänarna inom ett visst kvarter i Stockholm är ytterst en förståelse av vad det innebär att vara tjänare. Eftersom tjänarna utgör 15% av Stockholmsbefolkning under perioden 1750–1830, och antagligen över en längre tid än så, så är erfarenheten av att vara tjänare en viktig erfarenhet att studera och förstå; dels på egen merit eftersom det påverkar så många människor, men dels också för att kunna förstå det tidigmoderna samhället i sin helhet. På samma sätt som det romerska riket blir oförståeligt utan slavarna eller att industriella revolutionen blir omöjlig att begripa utan kvinnorna så hänger inte det tidigmoderna samhället ihop utan den relativt stora andel människor som var tjänarna, som gjorde hushållsarbete, sprang ärenden och var behjälpliga. Antingen som en karriär eller som en fas i sina liv.

Förståelse genom drömmar
Vad tjänaren innebar som yrke för de tidigmoderna människorna tror jag bäst förstås genom att undersöka vilka möjligheter yrket gav. Att analysera själva yrkets konkreta innehåll, som var en tjänare sov, vad en tjänare åt eller i detalj vilka uppgifter som genomfördes blir spörsmål som främst rör arbetsgivarens disposition av sin arbetskraft. Självklart är de sakerna i allra högsta grad relevanta för den som tagit tjänst, men bara på ett kortsiktigt plan. Vill vi förstå tjänaren som människa måste vi också lyfta blicken från de dagliga sysslorna som hen utför och istället fokusera på personens möjligheter till att förverkliga sina drömmar. För studieobjektet själv måste skillnaden mellan ett hårt arbete man för evigt skulle vara fastlåst vid och ett där det fanns goda möjligheter att arbete sig fram och ur till något bättre vara kolosal och central för dess förståelse av sin livssituation.

Det är alltså detta, drömmar och möjligheter, eller självförverkligandet jag vill studera.
Men termen är vag och behöver kokas ned till konkreta frågor.

Den tydligaste vägen till att bli vuxen i det tidigmoderna samhället var att gifta sig och bilda ett eget hushåll. Det är först från den positionen man blir en fullvärdig samhällsmedborgare(undersåte) och äktenskapet verkar ha varit en självklar strävan för de flesta. Men äktenskapet är inte förenligt med att vara i tjänst, det kräver att man på något sätt blir sin egen, helst genom att bilda ett eget hushåll med egen verksamhet av någon typ, i värre fall genom att gå ur tjänst och istället bli lönearbetare som till skillnad från tjänaren bor på sitt eget håll och sköter sitt eget hushåll på den lön som tilldelades. Äktenskapets betydelse för dåtidens människor kan demonstreras i fall så som där en person vid giftermål säger upp sig från sin tjänst som lakej, antagligen en relativt välbetald tjänartjänst, för att bli dräng på ett salpeterssjuderi, ett av dåtidens lägst ansedda yrken, synbarligen bara för att få gifta sig och bli sin egen.
Det är alltså rimligt att anta att äktenskapet är en grundbult i det tidigmoderna självförverkligandet.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s