Om kontroll och religiösitet när staten var gudomlig

Jag vet något som aldrig dör
Dom över död man
(Havamal)

Hur ska vi förstå folk som levt för många hundra år sedan?

Även om historiker är medvetna om det finns det ändå en tendens till att underskatta kraften i det faktum att människor i en mycket högre utsträckning trodde på gud under tidigmodern tid. Men tron var dessutom inte en tro i dagens mening, som en personlig övertygelse skild från det övriga livet. Den var integrerad med livet vardag. Ett faktum som mycket annat, precis som skattebetalning eller marknadsdagar.

Ta kyrkan till exempel. Kyrkans överhuvud i Sverige var kungen och den lokala prästen var inte bara förkunnare av guds ord om söndagarna, han var också en myndighetstjänsteman ansvarig för registrering av födslar och dödslar samt uppläsandet av olika myndighetsbestämmelser. På så sätt är kyrkan staten och staten är gudomlig, kungen står nära gud och myndighetsutövningen sanktionerad av kyrkan.

Men den makt tron hade, tror jag, är inte bara något som har en abstrakt betydelse för hur man uppfattade saker. Sammanvävningen av det värdsliga och det kyrkliga gav fantastiskt effektiva kontrollredskap.

Exempelvis: Människor var måna om ett gott rykte (och var villiga att slåss och döda för det).
Bitvis hör det säkert till den kristna föreställningen om den yttersta domen. Varje människa ska vägas och mätas och avfärdas som en god eller ond människa och hamna i himmel eller helvete.
Men den domen iscensätts också rent fysiskt och praktiskt i kyrkan där alla har närvaroplikt.

Idag när vi hör en präst tala på en begravning för en närstående, är den en representant från en organisation där vi frivilligt är medlemmar och vi förväntar oss att prästen ska säga på ett ungefär vad vi vill höra, för att vi ska få den cermoni, det minne och den tröst som vi behöver.
Vi beter oss så att säga som konsumenter av prästens ord. Vi ställer krav. Vill ha det på våra villkor.

När en präst under den tidigmoderna tiden talade på en begravningen är det något helt annat som sker.
Då är det en av bygdens främsta män, representant för både gud och staten, som i närvaron av större delen av lokalsamhället får ställa sig i dess heligaste plats och summera och förkunna en dom över den döde.
Det måste, åtminstone för den som brutit mot ett par regler, varit en skrämmande upplevelse.

Varje person måste vetat om att detta skulle ske. Släktingar måste vetat att det skulle hända deras närstående.
På så vis blir viljan till att hålla sig inom religionens gränser, att frukta gud och sina överordnade etc, inte bara en ren vidskepelse och en abstraktion.
Det blir en realtitet som påverkar vardagslivet även för den som personligen inte känner den religiösa tron.

Annonser

One thought on “Om kontroll och religiösitet när staten var gudomlig

  1. Patriarkalism – vad är det egentligen? (Harnesk vs Pleijel) | Borenbuff

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s