Lite statistik över tjänare i Stockholm i mitten av 1700-talet

Sensommaren är tiden då gamla restuppgifter gör sig påminda. Även för mig och även denna sommar.
Nyligen skrev jag en sådan där försenad hemtenta (8 månader gammal), och passade på att få den att handla om det jag kommer att skriva uppsats om, tjänare i Stockholm vid 1700-talets mitt.

Som någon from av referens kan vi å ena sidan ta siffror om antalet tjänare från övriga länder.
I Åbo i mitten a 1700-talet var 14% tjänare.
I Odense i Danmark var 11% tjänare.
Båda dessa städer är rejält mycket mindre än Stockholm med under 10.000 invånare.

När Sarah Maza studerat Frankrike har sifforna blivit liknande, mellan 11-17% ungefär (nu skrivet från minnet) och Börje Harnesk finner liknande siffror för den Svenska landsbygden.

Vad gäller tjänares kön, ålder och vilka som anställer dem ser Sarah Maza ett skifte under 1700-talet där det går från att aristokratiska personer anställer många tjänare och ofta män (som har mycket högre löneanspråk) men att hushåll med bara en enda tjänare (och då nästan alltid en kvinna) ökar och tar över mot seklets slut. Många manliga tjänare verkar alltså vara ett aristokratiskt ideal som under seklet viker sig för ett borgerligt, med få hårt hållna och ofta kvinnliga tjänare.

Bland män verkar åldrarna hos tjänare varit generellt högre, medan det var vanligare för kvinnor att arbeta som tjänare i ett tiotal år och att de flesta sedan lämnade tjänst för att gifta sig i sedan tjugoårsåldern när de arbetat ihop till sin egen hemgift.

I min lilla pilotstudie om Stockholm använde jag två källor.
Den ena är tabellverkets folkräkningar från 1700-talet.
(Dom kan man hitta här, kul att bara titta runt i och bra material för mindre skoluppgifter).
Den andra är en lista som Politiecollegiet (motsvarande tidigmoderna Stockholmspolisen) upprättade över tjänare och arbetsgivare i staden.
Utifrån det utvann jag följande kartläggning över tjänarna i staden:

Tjänarnas andel av den totala befolkningen:
Invånare: 33 293 män – 38 570 kvinnor – 71863 totalt
Tjänare: 3 326 män (10%) – 8162 kvinnor (21%) – 11488 totalt (16%)

29% av tjänarna är män, 71% kvinnor

Om vi tittar på den ”högsta” tjänarklassen som finns i tabellverkets formulär: ”Stådens hederliga betjänter” så har vi 1209 tjänare, varav 44% män och 66% kvinnor.
Alltså är, som förväntat, män något vanligare bland de ”högre” tjänarklasserna, men inte så vanligt som man skulle kunna vänta sig. Kvinnor ominerar fortfarande.

Om man sedan tittar på det innre och det östra kvarteret i Nikolaj (vilket ung. halva dagens Gamla Stan i Stockholm) i polisens upptäckning kan vi börja räkna på den genomsnittliga åldern för tjänare och hur många som det fanns i genomsnitt per hushåll. Här finns dock skäl till att vara försiktig. Av de tjänare som är listade är nämligen så gott som alla kvinnor och det förekommer få hushåll som kan kallas för aristokratiska eller förmögna. Antagligen har dessa ”finare” hushåll utlämnats. Men ändå så kan siffrorna från polisens lista ge en sorts fingervisning i alla fall om vad man kan förvänta sig vid noggrannare undersökningar.

Sammanlagt rör det sig om 110 hushåll listade varav 76 hushåll anställer tjänare.

I genomsnitt finns det 1.5 tjänare per hushåll.
Om man bryter ned fördelningen finns det ett hushåll som anställer 5st tjänare, inget som anställer 4, 8 som anställer 3st, 20 som anställer 2st tjänare och 47 hushåll som bara har en enda tjänare.

Den genomsnittliga åldern för tjänare är 22.7 år

Om man exkluderar tjänare äldre än 30 och yngre än 17  (sammanlagt 39 stycken borttagna då av 114) blir medelåldern 23.6, och tyder alltså på att åldersspannet var ganska tydligt samlat på tjugoårsåldern.

Värt att iakta är attt släktingar (eller i alla fall kvinnliga släktingar) också finns listade bland tjänarna (sammanlagt 12 stycken). Åldersspannet på dessa är ungefär det samma som hos tjänarna (påverkar knappt genomsnittsåldern alls) och det är rimligt att anta att dessa kvinnliga släktingar hade en funktion som kunde motsvara en piga så länge som de levde hemma.

Och vad lär vi oss av detta?
Framför allt att Stockholm i stort verkar följa ett internationellt, eller i alla fall västeuropeiskt, mönster vad gäller tjänare. Något som dock förvånar mig är att tjänarna inte är fler. En stad som Stockholm måste tveklöst haft fler stora köpmannahushåll, statliga dignitärer och aristokrater än ex. Åbo hade rent procentuellt och därmed drivit upp antalet tjänare i staden, men så verkar inte ha varit fallet.
Det kan bero på att Stockholm var en stad med långt större inkomstklyftor än exempelvis Åbo, och skulle alltså då innebära att de välbärgade hushållens tjänstekonsumtion vägs ned av att det finns ett sagare mellanskikt. Om detta är fallet vet jag dock inte, det blir något jag får titta vidare på.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s