Makten i texten förr och nu

Text är för oss något vardagligt men vikten av något skrivet, makten i det, var något helt annorlunda i en tid då bara ett fåtal hade förmågan att producera text.

Just läste jag en liten anekdot som kan ge en ledtråd till vad text var för 1700-talsmänniskorna.
1743 gjorde bönderna i Dalarna uppror och vandrade ned mot Stockholm i vad som kommit att kallas för den stora daldansen. De protesterade mot ett misskött ryskt krig, mot höga skatter, svag kungamakt och mot det nära förstående väljandet av Adolf Fredrik till tronarvinge. Kung Fredrik var nämlingen barnlös. Innan hade planen varit att göra den danske kronprinsen också till svensk kronprins. Men nu stod ryssarna och ockuperade Finland och skulle bara lämna tillbaka det på villkor att Sverige valde Adolf Fredrik, en släkting till den ryska härskaren, till kronprins. Det tyckte inte dalkarlarna om.

När Dalkarlarna väl var i Stockholm hade dock freden med Ryssland redan slutits och Adolf Fredrik skulle just väljas och 6000 soldater hade just återvänt till huvudstaden från Finland. Spelet var förlorat för Darlkarlarna. I ett möte mellan bondehären och myndigheterna tvingades man acceptera fullbordat faktum. Men i slutet av mötet rusar en man fram till skrivaren och skriker: Du ska skriva att danske kronprinsen ska bli tronföljare!
Skrivaren svarar med: Skriv i helvete, din narr. Jag skriver inte mer.

Det finns en tanke i citaten om att det är själva skrivakten som är det verkliga beslutet, att det inte nödvändigtvis kopplas till vad folk säger på mötet.
Och det är nog inte så konstigt. Även om många kunde skriva i det tidigmoderna samhället så innebar det sannolikt en viss kostnad att hålla sig med papper och bläck. Det skrivna ordet är fortfarande lite exklusivt. (Vilket man också kan ana när man tyder handskrift. Gamla tiders handskrift är ofta prydligare, medan den verkliga slarvanteckningen slår igenom bortåt 1800-talet då skrift blir vardagligt).

Dessutom tror jag att man här kan göra en parallel till religionen. Den kristna religionen är vid det här laget en skriven religion. Guds ord kommer ur det skrivna ordet som prästen läser upp för församlingen. Staten i sin tur gör proklamationer med skrivna ord, och det är staten som styr kyrkan.
Det skrivna ordet är inte bara ljudhärmande anteckningar. Det är det formella beslutet, det är makten.

Jag är inte helt säker men tror att den attityden delvis finns idag, även om vi är mer vana nu vid skrivna ord. Det är den text som faktiskt hamnar i dokumenten i slutet på möten i föreningssverige som är det som gäller. Inflytandet kan ofta ligga någon annan stans än bland människor. Snarare brukar det hamna i vem som kontrollerar hur texten skrivs och vem som sedan får makten att uttolka vad som står skrivet. Men utan text kan inget uträttas.

Bonusanekdot:
När Dalkarlarna närmade sig Stockholm ombads de att skicka in en formell besvärsskrivelse, istället för att med buller och bång göra uppror. Och bondehären stannade faktiskt för att skriva ihop sina klagomål och skicka in innan de fortsatte. Den svenska folkrörelse/byråkratitraditionen verkar vara gammal.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s