Att skriva bra titlar på akademiska – Helen Sword, Stylish Academic Writing 1

Vissa historiker försöker vara goda stilister utan att riktigt ha handlaget. Resultatet blir både förutsägbart och torftigt. Här tänkte jag rikta in mig på titlarna till verk.

Istället för att ha en tråkig titel har många historiker börjat dela upp titeln i två delar, där den första delen är slagkraftig och rolig och den andra förklarande. Resultat blir ofta väldigt krystat. Här är några exempel:

– Girl power: the European marriage pattern and labour markets in the North Sea region in the late medieval and early modern period
– Praktiker som gör skillnad: om den verb-inriktade metoden
– Conquest, Tribute, and Trade: The Quest for Precious Metals and the Birth of Globalization (review)

Spontant tycker jag att man ska minnas hela titeln efter att bara läst den en gång. Om man inte kan det är det dags att skära bort. Först där efter är det dags att börja fundera på om man kan göra titeln intressantare.

Men jag börjar få en aning om var det här oskicket kommer ifrån.

Det är allmänt känt att akademiker över lag skriver ganska dåligt. Språket tenderar att vara onödigt komplicerat. Därför finns det också en hel del böcker om skrivandets konst som riktar sig till just akademiker. Inte för att det verkar göra någon skillnad.

Helen Swords bok, Stylish Academic Writing, verkar dock faktiskt bli läst. På gott, men också på ont. Hon har många bra råd till akademiska skribenter. Men jag tycker att hon missar något. Det hon missar är att man måste veta vad man pysslar med för att skriva bra.

Allt för många akademiker försöker att skriva som bra skribenter men verkar inte tänka igenom vad som faktiskt låter snyggt. Aningslöst klämmer de ihop teknisk formalia med orelaterade slagord som Girl Power

Om man kan skriva bra, inget fel i det. Men viktigare är nog att skriva enkelt.
Några av de titlar jag minns bäst minns jag för att de är enkla och beskriver bokens innehåll.
Här är några exempel:

– Legofolk (Ett gammalt ord för tjänare)
– Servants and Masters in Eighteenth-Century France
– Karnevalen i Romans: Från Kyndelsmäss till askonsdag 1579-1580

Om ens ämne är intressant kan till och med de mest torra titlarna bli intresseväckande, så länge man håller det enkelt. Som med en av mina absoluta favoritböcker: Western Attitudes Towards Death from the Middle Ages to the Present av Phillipe Ariés.

Sedan finns såklart ett fåtal som behärskar tekniken med att ha en dubbeltitel (alltså en sådan med ett kolon i). Några exempel är:
– Osten och maskarna: en 1500-talsmjölnares tankar om skapelsen
– Livets sköra tråd: Våld, makt och solidaritet i 1700-talets Paris
– Dressing Up: Cultural Identity in Renaissance Europe

Tricket är att första ledet av titeln ska förstärka det andra, och det andra ska förstärka det första. Annars blir det bara pladdrigt. Och blir det pladdrigt är det helt okej att cut the crap och bara skriva vad det är, tex: Studier i Svensk kyrkbokföring 1600-1946. Kanske kommer en sådan titel aldrig att sälja på pocketshop, men den som söker efter just det kommer bli glad över den i alla fall. (I detta fallet jag).

I allmänhet tycker jag inte att man behöver råda folk till att skriva väl. Att inte skriva dåligt räcker alldeles utmärkt. Det är aldrig fel att enkelt och rakt på sak säga vad det är man vill ha sagt.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s