Dödslar och födslar på 1700-talets söder

Vi vet alla att saker och ting var eländiga förr. Ofta hör vi också om det sanitära eländet i Stockholm under 1700-talet. Exempelvis sägs det att Carl Michael Bellman under en tid (en fattig tid) ska ha bott på en plats som kallades ”flugmötet” – det gathörn där man i staden helt enkelt hivade sina sopor på hög.

Stockholm vid den här tiden har kallats för en av 1700-talets mest ohälsosamma städer. I Bellmansånger märker man också hur döden hela tiden var närvarande, ständigt ett liktåg som tågade förbi, ständigt risken av att själv bli sjuk.

De vanligaste åkommorna i begravningslängden är ”hetsig feber”, ”slag” och ”Lungsot” (idag känt som Tuberkulos).

Ändå häpnar jag när jag får se siffrorna svart på vitt. Om man tittar på antalet dop i doplängden plus antalet dop för oäkta barn i Maria Magdalena församling 1760 (alltså motsvarande västra Södermalm) får vi en siffra på ungefär 250 dop.

Begravningslängden under samma period innehåller inte mindre än 687 begravningar! Mer än dubbelt så många som födslarna.

Stockholm var alltså beroende av ständig inflyttning från den omgivande Mälardalen. Under perioden 1750-1850 stod Stockholms invånarantal i stort sett still trots de vansinnigt höga dödstalen. Någon ting måste dragit människor dit. Någon form av hopp, nödvändighet, längtan eller tvång.

Jag skulle gärna lyckas ta reda på vilken drivkraft det var.

Annonser

2 thoughts on “Dödslar och födslar på 1700-talets söder

  1. Vilken årstid var dödligast? Döden i Stockholm del 2 – Borenbuff

  2. Vad kostade en begravning? (Dödslar i Stockholm 3) – Borenbuff

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s