Vad kostade en begravning? (Dödslar i Stockholm 3)

Hur mycket pengar la man ut på en begravning för en piga? Och hur mycket kostade en genomsnittlig begravning?

Tack och lov så har begravningslängden från Maria Magdalena 1760 listor på det här, så därigenom kan man räkna ut på ett ungefär hur mycket social status olika grupper i Stockholm hade.

Självklart kan man göra en massa invändningar, som att man ju inte använde alla pengar på en begravning eller att någon annan kunde betalat begravningen. Men i det tidigmoderna Sverige är kontakter det kanske viktigaste statusredskapet. Begravningen fungerade som en viktig symbol för att visa social status, både för den döde och för den som ombesörjer begravningen, så kan kostnaderna för begravningen ge en ungefärlig bild av var på samhällsstegen man befann sig.

Så för att börja i den mest generella änden – vad kostade genomsnittsbegravningen? Om man räknar bort alla under 18 år så går genomsnittsbegravningen på 20 daler. I dagens penningvärde (uträknat med den fantastiska pengaomvandlaren man kan hitta här) motsvarar det varor för ungefär 2000 kronor i dagens penningvärde, eller motsvarande tjänster för 42.000 kronor.

För att få en bild av hur mycket arbete som krävdes för att ha råd med begravningen är det värdet av tjänsterna man bör utgå ifrån när man beräknar ansträngningen för att få råd, att mängden konsumtionsvaror man får för samma pris är så mycket lägre idag har helt enkelt att göra med vår dramatiskt ökade produktionseffektivitet idag.

Om man räknar på den genomsnittliga begravningskostnaden för de som är skrivna i längden som pigor landar vi på 8 daler. Markant lägre förvisso, men man ska då bära i tanken att den genomsnittliga siffran dras upp ganska ordentligt av ett fåtal som har väldigt dyra begravningar (ibland över 100 daler).

Men vad ska vi jämföra med för att förstå ungefär var på skalan pigorna befinner sig? Jag har använt järnbärarna som jämförelse. Järnbärarna var anställda av staden för att väga järn som skeppades in och ut ur Stockholm. Deras arbete för ansågs som så ansträngande att de fick extra raster och mat och de hölls för att vara så pass starka att de ibland användes som en sorts kravallpolis i händelse av upplopp i staden. Dock var deras löner låga och orsakade vid ett tillfälle uppror bland järnbärarna själva.

Jag tror att det är säkert att säga att järnbärarna definitivt tillhörde stadens lägre skikt, om än inte utfattiga. Deras begravningar kostat i genomsnitt 6.75 daler.

Alltså: Pigor verkar ekonomiskt inte befinna sig i botten, om än verkligen inte i samhällets överskikt. Genom att man har en anställning och antagligen lite kontakter verkar pigorna skilja sig från Stockholms absoluta trasproletariat, vars begravningar ofta inte kostade något alls.

Mer om begravningslängderna i Maria Magdalena församling 1760 finns här:

– Dödslar och födslar på 1700-talets söder

– Vilken årstid var dödligast? Döden i Stockholm del två

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s