Bellmans ande svävar på något sätt över min Uppsats, och jag har hittat Mollbergs fabrik!

Att jag valt att studera just västra Södermalm runt mitten av 1700-talet har varit lite av en slump. En präst som skrev bättre än den i Nikolaj (som jag först tänkte studera) och ett beslut att försöka lägga mig i krokarna av Mats Hayens avhandling i tid gjorde att jag landade där.

Men ju längre in jag går, desto mer påminns jag om att det är Carl Michael Bellmans uppväxtkvarter jag studerar.
Jag lyssnade och sjöng väldigt mycket Bellman, skråligt och fult, full och nykter, under mina tonår. (Under den perioden då jag kanske snarare borde fördjupat mig i alternativ Synth eller någon annan genre där man inte bara stöter på en massa tråkiga farbröder, men det är en annan historia).
Det är lite som om Bellmans ande börjar att sväva över uppsatsen.

Ungefär med den här minen (Här porträtterad bakfull med morgonsup och smörgås av Tobias Sergel, som han hängde en del med):

image

Jag vet inte om han bor kvar i samma hus 1760 (då han var 20 år), men när jag kommer dit i mantalslängderna ska jag titta särskilt noga på kvarteret Rosendahl (där han föddes).

Idag så hittade jag till min stora glädje ett litet spår efter Bellmans värld. Ett litet spår, men ändå ett spår.
Det handlar om tre personer som är skrivna som arbetandes i Mollbergs fabrik på Södermalm 1755.

Mollberg är en av de mest välkända personerna i Bellmans ”Fredmans Epistlar”. På den eminenta hemsidan  Bellman.net beskrivs han såhär:

Corporal Mollberg;
ägde hus på Hornsgatan, var en tid Fabriks- Idkare, så Ryttare, utan Hus, Häst, och Schabrak, omsider Dansmästare.
Lars Mollberg föddes 1734; han var son till en skräddare och bar dopnamnet Lorentz. Efter en morbror ärvde han ett tröj- och strumpväveri i Stockholm, men sjuttonåringen förmådde inte upprätthålla lönsamheten; på några år hade den vinstrika rörelsen minskat radikalt och 1758 var den helt nedlagd. I stället inrättade han en danslokal i sin lägenhet Grönlund. Han gifte sig 1756 och fick med sin hustru tre barn. Ekonomiskt blir det allt sämre och han tvingas sälja sitt hus och pantförskriva sin moders fastighet. Modern tvingades ta in på fattighus. Mollberg tog värvning och blev ryttare vid livregementet under namnet Yttergren. Dock avancerade han aldrig till korpral, som Bellman titulerar honom. Han dog i lungsot 1772, utfattig.
Som epistelfigur prålar han gärna i uniform, allra helst till häst. Han är en tjusare och kvinnokarl som dock ej gärna tvättar sig eller byter skjorta, och är virtuos på flera instrument.

Det är alltså arbetare på den fabriken som ägdes av Bellmans Mollberg ett par år innan konkursen jag hittat!
Nu hoppas jag bara på att hitta Bellman själv någonstans, eller kanske Norström (som jobbar vid tullen, var gift med Ulla Winblad och kanske var Bellmans barndomskamrat). Kanske till och med den person som nog får beskrivas som Fredmans Epistlars egentliga huvudkaraktär (åtminstone enligt Cornelis vreeswijk): Fader Movitz.

Här är bilden på listan över fabriksarbetare. Det står först namn, om de har försvarssedel (Alltså ett intyg på att man jobbar någonstans, att vara utan var olagligt) och längst till höger var de arbetade.

image

Och förresten, God Jul.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s