Vem har makten – tjänaren eller husbonden?

Rättegångarna i den södra förstadens kämnärsrätt jag skrivit om tidigare gör det möjligt att se ungefär hur maktförhållandet var mellan husbönder och tjänare. Åtminstone i dom fallen då det drogs till sin yttersta spets – alltså domstol.

(Här har jag skrivit en summering av fallen jag refererar till)

För det första ser vi att husbönder vinner fall oftare än tjänare. Det är främst av två anledningar. Den första att de kan hänvisa till de regler som finns kring tjänarens kontrakt, som var strikta och reglerade i lag och i det mesta favoriserade husbonden. För det andra kunde husbonden ofta dra fram fler vittnen än tjänaren för sin sak.

Att husbönderna kunde få fram fler vittnen kan ha flera förklaringar. Visserligen kan det ju vara så att husbönderna oftare hade ”rätt” och därför naturligt kan få fler vittnen. Men det kan också ha berott på att tjänare ofta var inflyttade från landsbygden till Stockholm och på så vis hade ett mycket mindre kontaktnätverk. Det kan också ha varit så att tjänsten i sig begränsade möjligheterna till att träffa andra och nätverka och på så vis placerade tjänarna i en känslig situation.

Hursomhelst kvarstår faktum att tjänarna inte en enda gång i mina 7 fall använder några vittnen även om husbönderna gör det i de flesta fallen.

Men bilden är inte allt igenom så mörk. Vi ser att tjänare, både manliga och kvinnliga, inte drog sig för att dra sina husbönder inför rätta när de upplevde att något blivit fel, som Pigan Ryberg som vill ha ut en gammal skuld från Styrmansänkan som förmodligen varit hennes tidigare arbetsgivare eller slaktardrängen Erik Östberg som vill ha sin lön för hela året som han enligt lag har rätt till när han blivit olagligen utdriven ur tjänsten. (Om Östbergs berättelse är trovärdig är dock en annan fråga).

Dessutom vinner tjänarna ibland fall. Åtminstone vinner både den tidigare nämnda pigan Ryberg och pigan Funck, som vill ha ut sin orlofssedel från sin tidigare husbonde.

Det är dock tydligt att rätten uppmuntrar till att lösa konflikter i samförstånd mellan husbonde och tjänstehjon, och det är kanske där förklaringen till att tjänare drar sina husbönder inför rätta finns. I en förhandlingssituation mellan tjänare och husbonde har ju onekligen tjänaren färre medel för att få sin vilja fram än husbonden som sitter på både mat, husrum och pengarna. Då kan det ha varit en trygghet, en möjlighet för tjänaren att luta sig på tjänstehjonsstadgan i domstol, om man nu undantagsvis faktiskt hade lagen på sin sida.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s