Historiska lärdomar av Thomas Pikettys ”Capital in the Twenty-First Century”

En vän till mig berättade för några dagar sedan om en västerländsk journalist som frågat en kinesisk partifunktionär på 70-talet om vad han tänkte om betydelsen av franska revolutionen. Han svarade: ”It is too soon to tell”. Tyvärr var det studentupproren 1968 som avsågs, inte revolutionen 1789. Men dess misstolkade mening, alltså att det avsåg revolutionen 1789, är på sätt och vis den sannaste. Det tar tid att förstå sig på historiska skeenden.

I examenspresent har min mamma gett mig Thomas Pikettys tokhajpade bok Capital in the Twenty-Fist Century. Jag har ännu inte tagit mig igenom alla 700 sidor utan bara skrapat lite på ytan.

Huvudtesen i boken är att, till skillnad från vad som tidigare hävdats, ojämlikheten tenderar att öka. Så länge som kapital förräntar sig snabbare än landets tillväxt, vilket det brukar göra, så kommer de som redan äger saker att bli rikare, de som försörjer sig med att arbeta bli relativt fattigare och överklassen kommer mer och mer att bestå av sådana som ärvt sin förmögenhet, ungefär som på 1800-talet. Ett århundrade vars nivåer av ojämlikhet vi närmar oss.

Till skillnad från många ekonomiska modeller bygger boken på ett enormt källmaterial. Det består av inkomster och kapital från alla världsdelar. Mest imponerande är statistiken över kapital som ofta går så långt tillbaka i tiden som till 1700-talets början. Detta i en vetenskap som brukar nöja sig med att undersöka något årtionde eller så på 1900-talet. Och det är just i detta som de fantastiska historiska perspektiven kommer fram.

De tre årtiondena efter andra världskriget (1945-1975) var en period av ökad jämlikhet och välfärd både i Europa och USA. Med ett kortsiktigt perspektiv har det därför för vissa forskare sett ut som om den kapitalistiska dynamiken per automatik strävar efter ökad jämlikhet. Pikettys långa linjer visar dock motsatsen.

Mätt över flera århundraden är det istället tydligt att den kapitalistiska dynamiken (eller vad man nu ska kalla det) strävar mot ökad ojämlikhet. Andra världskrigets massförstörelse ledde dock till en oerhörd utjämning av klyftorna. En utjämning som inte började återhämta sig för ens på 80-talet, självklart pådriven av Reagan och Tatchers politik som främst gynnade kapitalägare, och har nu återhämtat sig till förkrigsnivåer. Samhället idag är alltså ungefär lika ojämlikt som det var inför första världskriget. Det är alltså först på 70 års avstånd som linjerna blir tydliga, inte för ens nu kan vi börja förstå effekten av börskraschen 1929 och andra världskriget på västerlandets ekonomi.

Så även om det kanske är möjligt idag att sia om betydelsen av den franska revolutionen så kanske vi behöver vänta ytterligare 20 år för att förstå 68-upproret eller  50 år innan vi förstår betydelsen av östblocket och sovjetunionens kollaps.

 

Annonser

Pesten 1710, En katastrof i korta rubriker.

Igår var jag på Carolina Rediviva för att titta på lite förordningar om pesten i Stockholm 1710 i Specialläsesalen. Det var en ganska obehaglig upplevelse. När jag höll på att bläddra bland förordningarna, proklamationerna och rapporterna om pestens härjningar slog det mig att just de här papperna har en gång cirkulerat i den pesthärjade staden. Dessa papper kan ha blivit infekterade av samma pestbakterier som döda så många på så kort tid. Snurr i skallen, hjärtat bankar, etc. Sedan lugnade jag så klart ned mig. Det var 304 år sedan pesten var I Stockholm. Men det är ändå rörande och skrämmande att vara så nära kvarlevorna av katastrofen.

När jag tittade genom förordningarna kunde man se hela epidemin i sammandrag i rubrikerna. Först domineras förordningarna av Magnus Stenbocks seger över den danska invasionshären i Skåne. Därefter många texter från kungen om nya skatter och utskrivningar. Sedan:

2 september 1710: Rådet i Stockholm: ” Förordning angående de från besmittade orter ankommande farkoster och passagerare” Ingen får släppas in i staden för att smittan inte ska sprida sig från Baltikum.

20 september skriver Överståthållaren i Stockholm: ”Förordning angående åtskillige Mått som böra i akt tagas vid den nu påstående farsoten.” Pesten har kommit till staden. Vita kors målas på dörrarna på de hus som är besmittade.

1710, Kunliga Collegio Medico skriver: ”Kort underrättelse om huru man sig förhålla skal när gud land och rike med en grym pestilentialisk fahrsot straffa täckes. Uppå höga överhetens nådiga befallning uppsat av kongl. Collegio Medico I Stockholm åhr 1710”

24 oktober 1710. Rådet har flytt till Arboga. ”Förordning angående de anstalter som till den smittsamma farsotens hämmande och avhållande ifrån denna staden nödige finnas.” Ingen får komma in till Arboga utan särskilt tillstånd. Polismästaren vaktar stadens portar. Torgen ska rökas med ris för att få bort ond lukt.

5 november 1710, Överståthållaren I Stockholm utfärdar ”Ytterligare förordning angående några mått som jämväl böra i akt tagas vid den ännu påstående farsoten”

8 november 1710, Rådet i Arboga försöker hindra ytterligare spridning av smittan. ”Ytterligare förordning angående några Mått som jämväl böra i akt tagas vid den ännu påstående farsoten”

1 februari 1711. Stockholm, Epidemin ebbar ut. Överståthållaren skriver ”Förordning angående Några Mått som böra i acht tagas till förekommande at den igenom guds nåd nu aftagande Farsoten ej må sig å nyo utbreda”

29 april 1711. Stockholm, Pesten har tärt hårt på gravgrävarna. ”Reglemente och förordning för Jorde-Gummorne uti Stockholm uppå höga överhetens befallning och approbation af Kongl Collegio Medico”

30 april 1711. Pesten är över I Stockholm. Tacksägelse sjungs i kyrkorna. ”Tacksägelse till Gud som den svåra pestilentien här i Stockholm nådeligen upphöra och stadna låtit skedd i alla kyrkorna den 30 april 1711”

 

efter ungefär fem månader är katastrofen över, de döda räknas. Förordningarna, breven och plakaten börjar återigen handla om skatter och utskrivningar, kriget kommer att fortsätta i ytterligare tio år.

 

Pestens härjningar i Stockholm – ett nytt projekt?

Uppsatsen är inlämnad, Ventileringen är genomförd och jag vankar runt i någon form av tomhet. Det projekt som dagligen varit en del av mitt liv det senaste året (På gott och ont, det har oftast känts som ont men nu känns det som om det var gott!) är borta, iväg för någon annan att bedöma. Jag väntar på ett betyg per mail som aldrig riktigt kommer. Men när det händer så tänker jag att jag på något sätt ska försöka summera mitt uppsatsarbete lite, skriva om ventileringen och så. Men inte ännu.

Under tiden, i tomheten och rastlöstheten så har ett nytt projekt börjat gro. Jag vet inte om det kommer att bli något än. Om det blir något så vet jag inte vad det blir. Jag tänker nu i alla fall att det skulle kunna bli en bok. Alltså varken en doktorsavhandling eller en skönlitterär bok utan en sådan där ”historiebok” som man köper i affären. Men den sannolikheten är väl antagligen låg. Det går många dödfödda projekt på varje lyckat! Men även om det inte blir något vettigt av det så är det i alla fall ett ypperligt ämne att skriva lite om här på bloggen.

Tanken är i alla fall om att skriva om när pesten härjade Stockholm (och Sverige) för sista gången 1710-1713. Det var när Sverige var mitt uppe i det stora nordiska kriget. Det hade varit missväxt i landet, huvudarmén hade just gått under i Poltava och kungen skickade hela tiden förnyade förordningar om utskrivningar och skatter från Bender i dåtidens Ottomanska imperium där han för tillfället befann sig. Då slog pesten till. Det började med en båt som ankom från Livland (Dagens Estland, typ) och slutade med att nästan 40% av Stockholms cirka 50.000 invånare dött inom loppet av ett par månader. Ungefär 20.000 människor allt som allt medan Rådet flydde till Arboga och Hovet till Sala.

Jag tänker mig, eller hoppas och drömmer om kanske är ett bättre ord, att det skulle kunna bli en berättelse med ett tydligt narrativ om livsvillkor, samhällets organisering, hur man hanterar katastrofer, panik och förtröstan till Gud, skräck och överlevnad utan att för den sakens skull handla om krig. Men det hänger lite på att jag hittar några bra berättande källor om förloppet, och det återstår att se.