Historiska lärdomar av Thomas Pikettys ”Capital in the Twenty-First Century”

En vän till mig berättade för några dagar sedan om en västerländsk journalist som frågat en kinesisk partifunktionär på 70-talet om vad han tänkte om betydelsen av franska revolutionen. Han svarade: ”It is too soon to tell”. Tyvärr var det studentupproren 1968 som avsågs, inte revolutionen 1789. Men dess misstolkade mening, alltså att det avsåg revolutionen 1789, är på sätt och vis den sannaste. Det tar tid att förstå sig på historiska skeenden.

I examenspresent har min mamma gett mig Thomas Pikettys tokhajpade bok Capital in the Twenty-Fist Century. Jag har ännu inte tagit mig igenom alla 700 sidor utan bara skrapat lite på ytan.

Huvudtesen i boken är att, till skillnad från vad som tidigare hävdats, ojämlikheten tenderar att öka. Så länge som kapital förräntar sig snabbare än landets tillväxt, vilket det brukar göra, så kommer de som redan äger saker att bli rikare, de som försörjer sig med att arbeta bli relativt fattigare och överklassen kommer mer och mer att bestå av sådana som ärvt sin förmögenhet, ungefär som på 1800-talet. Ett århundrade vars nivåer av ojämlikhet vi närmar oss.

Till skillnad från många ekonomiska modeller bygger boken på ett enormt källmaterial. Det består av inkomster och kapital från alla världsdelar. Mest imponerande är statistiken över kapital som ofta går så långt tillbaka i tiden som till 1700-talets början. Detta i en vetenskap som brukar nöja sig med att undersöka något årtionde eller så på 1900-talet. Och det är just i detta som de fantastiska historiska perspektiven kommer fram.

De tre årtiondena efter andra världskriget (1945-1975) var en period av ökad jämlikhet och välfärd både i Europa och USA. Med ett kortsiktigt perspektiv har det därför för vissa forskare sett ut som om den kapitalistiska dynamiken per automatik strävar efter ökad jämlikhet. Pikettys långa linjer visar dock motsatsen.

Mätt över flera århundraden är det istället tydligt att den kapitalistiska dynamiken (eller vad man nu ska kalla det) strävar mot ökad ojämlikhet. Andra världskrigets massförstörelse ledde dock till en oerhörd utjämning av klyftorna. En utjämning som inte började återhämta sig för ens på 80-talet, självklart pådriven av Reagan och Tatchers politik som främst gynnade kapitalägare, och har nu återhämtat sig till förkrigsnivåer. Samhället idag är alltså ungefär lika ojämlikt som det var inför första världskriget. Det är alltså först på 70 års avstånd som linjerna blir tydliga, inte för ens nu kan vi börja förstå effekten av börskraschen 1929 och andra världskriget på västerlandets ekonomi.

Så även om det kanske är möjligt idag att sia om betydelsen av den franska revolutionen så kanske vi behöver vänta ytterligare 20 år för att förstå 68-upproret eller  50 år innan vi förstår betydelsen av östblocket och sovjetunionens kollaps.

 

Annonser

2 thoughts on “Historiska lärdomar av Thomas Pikettys ”Capital in the Twenty-First Century”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s