Hur rykten och politisk pornografi möjliggjorde den ryska revolutionen

Just nu läser jag kursen ”Revolution, kultur och samhällsliv”. I den ingår boken Interpreting the Russian Revolution av Orlando Figes och Boris Kolonitskii. Eftersom det är mycket läsning tänkte jag låta bloggen vara en plats för läseanteckningar.

Det första kapitlet understryker hur stor roll ryktesspridningen hade för att bereda vägen för den ryska revolutionen. I århundraden hade revolution och förändring omöjliggjorts av personkulten kring Tsaren. Härskare i många europeiska länder har ansetts vara utvalda av gud. I Ryssland togs tanken ett steg längre. Tsaren var inte bara utsänd av gud, han var också guds ställföreträdare på jorden. Att trotsa Tsaren var inte bara landsförräderi, det var en synd mot gud, en biljett till helvetet.

En intensiv ryktesspridning om Tsarfamiljens sexliv blev nyckeln till att undergräva Tsarens upphöjda ställning. Rasputin, munken som var Tsarinnans gunstling och som vårdade kronprinsen, utpekades som Tsarinnans älskare, Tsaren ansågs vara impotent. Ordet spreds på gatan, i förbjudna tryck, teaterpjäser och som skvaller och blev med tiden upphöjt till allmän sanning bland hög som låg. De sexuella anklagelserna slog dubbelt. För det första profanerades tsarfamiljen, för det andra knöt det an till en uråldrig föreställning om manlighet; Om Tsaren inte kunde kontrollera sin fru, hur kan han då styra ett land? Tsarens förmåga till att få stånd blev direkt knyten till politiken.

image

Rasputin håller ett fast grepp om Tsarinnans bröst

Bortsett från sexuella rykten fanns också mycket oro om Tsarinnans tyska bakgrund. I kriget med Tyskland eskalerade oron till konspirationsteorier om att den kejserliga familjen höll på att förråda Ryssland till Tyskarna. Ryktena blev så etablerade att landets generaler undanhöll Tsarfamiljen information om truppernas placeringar eftersom de var övertygade om att den informationen genast skulle överlämnas till tyskarna. Armén började knorra, soldater var måttligt intresserade av att offra sina liv i ett krig när de var övertygade om att landets högsta ledning bedrog dem och att motarbeta Tsaren var itne längre landsförräderi, tvärtom kunde det vara en patriotisk handling att störta förrädarna.

Efter revolutionen byggde Kerenskijregimen vidare på ryktesspridning för att legitimera sitt maktövertagande. Man tillsatte en utredningskommission för att granska hovet och fortsatte att mjölka (de påhittade) skandalerna.

Författarna hävdar att ryktesspridningens roll tidigare har underskattats. Själv slås jag över hur likt det är den franska revolutionen, som Robert Darnton har skrivit om i sin bok Revolution och pornografi som driver en liknande tes om att en förutsättning för störtandet av monarkin var den rika flora av pornografiska texter som utmålade kungen som impotent och Marie Antoinette som en nymfoman. När det idag talas om twitters funktion under den arabiska våren ska vi nog inte bedra oss själva till att tro att det är tekniken i sig som har gjort revolutionen möjlig. Sett i ett längre tidsperspektiv anar jag snarare att det kan vara revolutionens ständiga tändande gnista, ryktesspridningen, som mobiliserar folkmassorna, precis som när Bastiljen stormades 1789 eller i Petrograd 1917.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s