Vad håller ihop ett samhälle? Pesten och doktorandansökan

Ett par (alldeles för få) doktorandplatser i historia har utlysts i Stockholm och Uppsala och jag tänkte söka dit, lite på vinst och förlust. Så just nu går jag runt och grubblar på projekt till den forskningsplan jag ska lämna in som huvuddel i ansökan. Den rationella delen av mig vill skriva förslag på ett torrt, enkelt, teoretiskt orienterat ämne, men jag dras ändå hela tiden med en lust till  den kladdiga, trassliga och empiriska verkligheten.

Det ämne jag arbetar mest med just nu är pesten i Stockholm 1710. Jag hoppas på att det skulle kunna användas som ett sätt att titta på vilka de bärande institutionerna är i människors liv. För att ta ett (icke-Stockholmskt) exempel:

I mitten av 1600-talet härjades London av en pestepidemi. När man upptäckte det första fallet tog kvarteret i stadsdelen beslut om att isolera den familjen som pesten uppträtt i. Huset stängdes och en religiös fras målades med röd färg på fasaden och en vakt ställdes utanför för att se till att familjen inte gick ut och att familjen fick mat av de pengar som kvarteret tillsammans samlat in till dem som var sjuka.

I bara det här exemplet finns det tre olika aktörer (eller vad man nu ska kalla det) i krishanteringen. Det är familjen, kvarteret och en referens till gud (även om kyrkan inte deltar i insatsen). Man kan jämföra det här med det misstänkta fall av Ebola som upptäcktes i Sverige för några veckor sedan (det visade sig att det inte var Ebola utan något annat, tack och lov!). Den misstänkt Ebolasjuke togs in på ett sjukhus och isolerades. Aktörerna här är andra, det är för det första individen som isoleras, inte hela hushållet, och det är landstinget som tar hand om fallet, inte kvarteret.

Jag tror, eller hoppas i alla fall, att om jag slipar lite på terminologi och teoriapparater att en undersökning av vilka organisationer eller föreställningar människor litade till under pestepidemin i Stockholm 1710 så bör det bli möjligt att göra sig en föreställning om vad för institutioner som var viktiga i den tidigmoderna stadsmänniskans liv.

Dessutom så är pesten i Stockholm både (så vitt jag funnit hittills) outforskad och fylld med mänsklig tragik, skräck, förvirring, stank smuts och död toppat med böner till gud, förhoppning om förskoning. Det är som en Nick Cave-sång.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s