Kvinnliga regenter under 1700-talet

Den läxa jag tror många av oss lärt sig av historien (i alla fall jag) är att det har varit män som styrt över underkastade kvinnor. Men den beskrivningen skulle jag vilja modifiera en smula. Visserligen är det viktigt att hela tiden minnas att det förflutna sällan har varit ens i närheten av jämställt (och idag är vi väl kanske, kanske i närheten av att vara det, men inte ens nu så är vi det). Men att likställa ojämställdhet med ett totalt förtrycka av kvinnor är att både missförstå historien och osynliggöra de kvinnor som faktiskt verkade i den.

Just här hade jag tänkt fokusera på kvinnliga regenter i Europa under 1700-talet. Inte för att samhällets översta skikt på något sätt är representativt för befolkningen i sin helhet (snarare tvärt om faktiskt), men det är en enkel och symboliskt tung plats att börja på.

Här hemma i Sverige har vi under början av 1700-talet en regerande drottning: Ulrika Eleonora. Hon var yngre syster till den barnlöse Karl XII och när han blev skjuten 1718 använde hon och hennes make Fredrik av Hessen krigskassan och löften om drastisk minskad kungamakt för att muta riksdagen till att stödja dem som arvtagare till riket (och lyckades på så vis trumfa andra som hade anspråk på kronan). Ulrika Eleonora, som därmed inledde frihetstiden, regerade dock bara i ett år innan hon abdikerade till förmån för sin man, Fredrik. Mer färgstarka kvinnliga regenter finns dock om vi lämnar vårt eget land och ger oss ut i Europa.

I England/Storbrittanien hittar vi drottning Anna (regerade 1702-1714) som skapade unionen mellan England och Skottland och i Ryssland hittar vi 4 regerande tsarinnor under 1700-talet: (Katarina I 1725-1727, Anna 1730-1740, Elisabeth 1741-1762 och Katarina den Stora 1762-1796).

Den mest kända av de ryska Tsarinnorna är nog Katarina den Stora. Hon föddes som prinsessa i ett litet tyskt furstendöme och giftes som 15åring bort med den ryska kronprinsen som sedemera kröntes som tsar Peter III, varefter hon ledde en palatskupp mot sin make och lät mörda honom och tog själv makten. Hon drev på för någon sorts upplysningsinspirerad despoti (som då var på modet) under sin regeringstid, bedrev framgångsrika krig och är känd för hennes många, många älskare. Mest känd Furst Potemkin (som aldrig byggde kulisser).

Katarina den Stora

Katarina den Stora i gardesofficersuniform betonar det ryska och militaristiska i den ursprungligen tyska Tsarinnans regim.

Men England och Ryssland är inte ensamma om att vara stormakter i Europa som styrts av kvinnor. En kvinna som tillskansat sig extraordinär makt genom arv (precis som Drottning Anna i Storbrittanien) var Maria Theresia (regerade 1740-1780) som ärvde titlarna som drottning över Ungern, Böhmen (dagens Tjeckien), Kroatien, Slavonien, storhertiginnetiteln över Österrike och tillskansade sig dessutom titeln som kejsarinna över det Tyskromerska riket. Därmed var hon en av Europas absolut mäktigaste härskare. Det sistnämnda titeln, som kejsarinna, krävde att hon gifte sig för att lyckas bli vald indirekt via sin make och formellt sett var hennes make medregent med henne, men det var hennes ansikte på landets mynt och hennes make satt alltid tyst på regeringssamanträdena.

Slutligen i Frankrike står ingen formell kvinnlig regent att finna. För det första hade landet med sin absoluta monarki aldrig någon brist på manliga arvingar under 1700-talet (och det var ofta bara då manliga arvingar saknades som en kvinna ärvde tronen) och dessutom har Frankrike historiskt sett inte varit lika tillåtande mot kvinnliga regenter som tex. Ryssland eller England. Dock hade Ludvig XV, som inte förefaller varit särskilt intresserad av att administrera sin stormakt, en älskarinna som blivit legendarisk: Madame de Pompadour. 1745 blev hon kungens officiella älskarinna och snart övertog hon också landets regering (och lämnade så småningom den sexuella delen av uppdraget bakom sig). de Pompadour styrde sedan Frankrike som något som kanske bäst kan liknas vid en statsminister i nästan 20 år fram till sin död 1764, under en period som på många sätt kan anses vara en guldålder för Frankrike, framför allt kulturellt.

Pompadour

Madame de Pompadour, Frankrikes informella statsminister under 20 år.

Så om man ska summera: om Europas mäktigaste makthavare skulle haft någon slags power-konferens (tänk typ G7 eller dylikt) år 1763 så skulle tre av de fyra mäktigaste staterna varit ledda av kvinnor: Madame de Pompadour i Frankrike, Maria Theresia i Österrike och Katarina den Stora i Ryssland. Årtalet är förvisso valt av mig med viss medvetenhet eftersom kvinnor med makt fortfarande var ett undantag från regeln på 1700-talet. Men det jag vill poängtera var att även om kvinnor regerade undantagsvis så regerade de faktiskt då och då. Att en stat styrdes av en kvinna var på 1700-talet inte alls otänkbart. Så även om historien har varit ojämställd har den mycket sällan helt lyckats lamslå kvinnor helt och hållet.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s