Fridolin och DN verkar inte tänkt på vad man ska ha skolböcker till

Det händer då och då när jag bloggar att det som jag just skrivit om blåses upp och blir liksom lite av en nationell angelägenhet. Så också nu.

Jag tror såklart inte att det egentligen har något med mig att göra (såklart!), men det känns väldigt lägligt, nästan lite kusligt, att det strax efter att jag börjat skriva om kvinnors historia och historieskrivning lanseras en historia-tidning med kvinnor i fokus (Historiskan) och att både DN och Fridolin rasar över att det finns för få kvinnor i läroböckerna i historia.

Men när det kommer till läroböckerna blir jag ändå förvånad över hur enkelt man har gjort det för sig. Man har bara räknat antalet namn och kommit fram till att det nämns mycket färre kvinnor än män i läromedlen för historia. Det är såklart dåligt, jag tror att den typen av ojämställdhet i undervisningen kan reproducera ojämställdhet i samtiden.

Men är det verkligen bara personnamn som spelar roll? Är det en historia fylld av ett fåtal namngivna extraordinära personer som på ren vilja omformade den verklighet vi känner som vi vill ha? Jag tror i alla fall inte det. Jag tror att det är viktigt att visa på historiens strukturer, de underliggande förutsättningarna, de stora rörelserna, mönstren på makronivå och människors liv på mikronivå utan att kapitulera till att beskriva skeenden som enbart en produkt av (till exempel) Hitlers, Churchill, Stalin och Roosevelts vilja.

Redan samma dag deklarerade Gustav Fridolin att han tänker ta läroboksförlagen i örat, men innan dess kanske man ska en aning mer djuplodande analys? Även om jag såklart är tacksam över att DNs namnräkning på sätt och vis bekräftat det jag misstänkte när jag började skriva på det här temat med kvinnors historia så tycker jag att det känns bedrövligt att man mentalt inte kan slå sig fri från en historieskrivning fylld av ”stora män” (och kvinnor).

Jag tror att det enda sättet att skriva en empatisk och relevant historia är att skildra vanliga människor, de strukturer och normer de tampades med och hur de bröt dessa strukturer och normer. Att könskvotera i historiens hjältegalleri kanske känns som en bra grej på kort sikt, men på lång sikt finns inte mycket där att hämta.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s