Några antaganden om tjänstehjonsstadgorna

Har grubblad mycket på det här med lagtext. Nedan är ett stycke jag skrivit som antagligen på något sätt kommer att inkorporeras i ett PM senare. Publicerar det här som en slags testbalong:

Angående Tjänstehjonsstadgorna

Vilka tjänstefolket var, hur det skulle anställas och annat relaterat till anställningen reglerades i Sverige under den tidigmoderna tiden i tjänstehjonsstadgorna. Den första utkom 1664, följt av en lätt utökad variant 1686. En ny stadga kom sedan 1723 och modifierades 1739, vilken sedan gällde fram till 1805 (vilken modifierades 1833 och var i bruk ända till 1900-talets början). Stadgorna från 1800-talet har dock uteslutits här eftersom de faller utanför undersökningens tidsram, särskilt om man ser dem som framåtsyftande texter snarare än texter som reflekterar förhållanden bakåt i tiden.
Tjänstehjonsstadgorna är ett bedrägligt källmaterial och för att kunna använda dem har jag behövt göra fyra antaganden eller ställningstaganden.

Det första är huruvida jag ska tolka tjänstehonsstadgorna som en passiv text vars regleringar ska ligga till grunden för hur tjänstefolkskontrakten ska se ut eller som en aktiv text vars främsta syfte är att lösa ett upplevt problem i samtiden. Jag har valt att tolka tjänstehjonsstadgorna som en aktiv text. Det innebär att i min tolkning har tjänstehjonsstadgan lite att göra med att beskriva självklarheter utan beskriver snarare de förändringar man önskar se.

Det andra är om stadgan är specifik eller diffus i sitt ordval. Stadgetexten refererar ganska ofta till flertalet samhällsgrupper i samma mening och använder ibland flera ord som för en modern läsare betyder samma sak, till exempel 1664 års stadga som är betitlad Stadga och påbud om tjänstefolk och legohjon. Här måste jag bestämma mig om jag ska anta att man vid utpekandet av vissa grupper var specifik (och alltså skiljde strikt på tjänstefolk och legohjon) eller om språket är mer målande, diffust och bygger på en förförståelse hos läsaren om vilka grupper som åsyftas. Jag har antagit att stadgan är diffus och försöker målande ringa in vissa samhällsgrupper som regleras.

Det tredje ställningstagandet jag känner att jag behöver göra är om stadgans lagrum är allmänt eller begränsat. Med det menar jag om stadgan är avsedd att gälla allt tjänstefolk i landet eller om dess tillämpningsområde är mer begränsat. Jag har, återigen, antagit det senare. Det är sannolikt att många gruppers hanterande av tjänstefolk reglerades på andra platser, exempelvis i privilegiebrev och liknande.

Det fjärde och sista är om lagen efterlevdes. Börje Harnesks studier av den norrländska landsbygden pekar på att så inte var fallet. Men mina egna undersökningar av Södra förstadens kämnärsrätt i Stockholm år 1760 pekar på att lagen på det stora hela upprätthölls med utan de påbjudna straffen. Det kan alltså röra sig om skiftande regionala villkor. Men det är bedrägligt att tänka sig att lagen faktiskt var tänkt att följas på samma sätt som en modern lag. Det tidigmoderna samhällets rättsskipning gav stort manöverutrymme åt de lokala domarna och myndigheterna i en sorts förhandlingsrättvisa. Därmed tror jag att det är rimligare att se stadgans text som ett bemyndigande än en instruktion, som i vissa delar, där annat inte explicit står i stadgetexten, möjliggör snarare än instruerar.

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s