Föreläsningar och lusten att lära

Det händer att universitetslärare (och lärare i allmänhet) ondgör sig över att studenterna bara vill lära sig om det som kommer att komma på tentan. Gnället har väl närmast blivit en kliché.

Det får mig att tänka på min utbildning. Det som är ljuvligast med att vara forskarstuderande är att de där olidliga examinerande seminarierna är mer eller mindre förbi. Det finns seminarium man ska gå på, absolut, men den diskussionen som förs där är för att vända och vrida på någons text, att diskutera historia. Inte visa upp kunskap för en lärare.

Samma sak är det med föreläsningar. Det är så ljuvligt att få gå på en föreläsning och bara lyssna, och sedan själv bestämma hur det man lärt sig är relevant för en själv, hur man ska använda sig av kunskapen och vad man ska bortse från.

Och det var länge sedan jag fick något sådant under min utbildning. Seminarier och föreläsningar där det är på förhand bestämt vad jag ska lära mig och där man senare ska visa upp att man kan redovisa en viss mängd fakta eller resonemang är kvävande för lärolusten. Kanske är det därför som de föreläsningar jag bäst kommer ihåg är de som hållits i andra sammanhang, i föreningar, på kvällarna på universitetet, etcetera.

Jag förstår varför man har examinationer, men det är inte konstigt att studenter mest bryr sig om dem. Som Katrine Kielos (nu Marcal) skrev en gång: Problemen med incitament är inte att de inte fungerar, problemen är att de fungerar.

Annonser

2 thoughts on “Föreläsningar och lusten att lära

  1. Ja det är nog till rätt stor del en kliché – jag kan gnälla över studenter som vill veta exakt vilka sidor i kurslitteraturen som kommer på tentan, men jag möter varje år många studenter som verkligen är intresserade av det som man berättar om på föreläsningarna, som ställer frågor och funderar och återkommer med diskussioner.
    Jag tror inte att det utesluter varandra, för det är klart att de vill klara sina tentor, men samtidigt är de ju där för att de är intresserade av historia.

    • Ja, absolut! Men det är en sådan befriande känsla att slippa lyssna efter ”det som kommer på tentan” och få lyssna efter det man vill lyssna efter. Man vänjer sig så med att alltid examineras att jag har glömt att det faktiskt finns en viss motsättning mellan att lyssna och lära och att lyssna för att redovisa.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s