1600-talets olyckliga familjer

Alla lyckliga familjer liknar varandra, men den olyckliga familjen är alltid olycklig på sitt särskilda vis.

Det är från inledningen av romanen Anna Karenina.

Jag fortsätter att läsa igenom rättegångsmaterial från 1600-talet. Det blir mycket olycka. Men varje olycka, trots strukturerna, mönstren, upprepningarna, bär på sitt eget lilla signum. Varje hushåll på något sätt unikt i sitt ingrodda elände. Ett exempel är äktenskapet mellan Olof Tordsson och Karin Eriksdotter som kom inför rätten den 16 april 1604. (Notera förresten att man inte tar varandras efternamn på 1600-talet när man gifter sig).

Olof Tordsson drar Hans Dysterbach inför rätten. Olof säger att Hans har haft otillbörligt umgänge och legat med hans hustru medan Olof varit borta. Därför vill han att Olof och hans fru, Karin, ska straffas.

Hans nekar inte anklagelsen. Första gången de varit med varandra ska ha varit i Vaxholm, sedan i hennes hus på Södermalm och slutligen på Norrmalm. Även Karin bekänner detta. Man läser även upp brev som Hans och Karin skickat till varandra (där Karin förövrigt har förtalat en Anna Persdotter vid Söderport, vilket verkar ha att göra med en annan kärleksaffär).

Men Hans säger att det framför allt är Olof som har sig själv att skylla, eftersom Olof mycket väl visste vad som pågått män ändå inte kört honom ur huset.

Och sedan börjar fallet eskalera en smula. Karin bekänner nämligen att hon också varit tillsammans med en Johan Andersson och en Karl Kristoffersson, medan hennes man legat och sovit.

Sedan vittnar Kristin Matsdotter, som är piga i hushållet. Hon säger att Karin Eriksdotter har träffat en ”hjälpkvinna” och diskuterat hur man bäst förgiftar maken. När giftkvinnan föreslog att lägga gift i hans öl så säger Karin att det låter dumt, eftersom han måste insjukna långsamt för att det ska verka trovärdigt.

Karin själv nekar till att ha försökt förgifta sin man, utan menar att hon endast frågade kvinnan om hon hennes man skulle dö i pesten, eftersom kvinnan kunde se in i framtiden. Sedan ber Karin sin piga att be för att husbonden ska dö, och i utbyte mot Kristins böner om husbonden/makens död får hon en kjortel. (En annan piga i huset vittnar om att Karin gett Kristin kläder).

Den bedragne maken, Olof, verkar angelägen om att hans fru och hennes älskare straffas men utan att önska livet ur dem. Därför döms de båda till förvisning från staden, medan själva äktenskapsfrågan (om jag förstår det rätt) skjuts över till kyrkan.

Därmed försvinner också triangeldramat mellan Olof, Hans och Karin ur mina källor, men den känslan av elände och förbittring inom det äktenskapet dröjer sig kvar för mig, såhär fyrahundratolv år senare.

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s