En ickehändelse en sommarkväll i Stockholm 1610 när en dräng skulle vakta i kryddgården

 

Ju mer ”historiker” jag blivit desto mer blir jag intresserad av ickehändelser. Dramatiska ögonblick, historiska händelser, riksdagar, fältslag och triumfer finns det så gott om redogörelser för. Men en beskrivning av någon som går på dass är det svårare att hitta. Tonårsdrömmar, morgontrötthet, mensvärk eller bakfylla är nästan omöjligt att få reda på någonting om. Det som försvinner ned i historiens mörker är vanliga människors vardag, alla miljarder ickehändelser som gav mening och meningslöshet till våra förfäder. Men ibland kommer det fram mellan raderna, i små doser. Ibland antyds en vardag i bakgrunden när ett brott har begåtts.

Så därför vill jag dela med mig om en sådan vardagshändelse. Nedan är en redogörelse för vad som hände en julikväll i Stockholm 1610. Tjänstefolket är ensamma på kryddgården och ska vakta kläder. En soldat sover i gräset, en piga bjuder in sin fulla fästman, en dräng drömmer att hästarna är lösa i stallet. Notera detaljerna. Var de sover, vem som säger vad åt vem, hur de bjuder in varandra, etc:

En julikväll 1610 befaller ståthållaren Erik Göransson sin landsknekt Mårten, husdrängen Jöns och pigan Brita att vakta kryddgården över natten så att ingen stjäl de kläder som förvaras där. Han instruerar även åt pigan att se till att drängen Jöns ska hämta en av stallhundarna som vakthund. Sedan, klockan 10 på kvällen, går Erik Göransson hem, från gården till sitt hus i staden, tillsammans med sin hustru.

Så snart ståthållaren lämnat gården går Brita ut och kommer strax tillbaka med en smed och en snickare som varit på Gråmunkeholmen och druckit. De har sedan gått iväg för att leta efter en båt som kan ta dem hem till deras husbonde eller finna smedens morbror för nattkvarter i staden då Brita möter dem och bjuder in dem till gården. Smeden sov på gården natten innan och är förlovad med Brita. Han har gett henne två ringar och en kista som förlovningsgåva.

När Brita kommer in säger åt Jöns att gå iväg för att hämta hunden, men när han ska ge sig iväg säger Mårten (och Brita) till honom att de nog klarar att vakta gården utan hund. Den druckna snickaren lägger sig att sova på gården under bar himmel tillsammans med Mårten. Som madrass har dem spritt ut lite hö över marken. Även Jöns somnar inne i farstun och drömmar om hur hästarna har slitit sig lös i stallet. När han vaknar säger Brita åt honom igen att gå efter hunden, men Jöns vågar inte, eftersom han hör sorl från människor på gatan utanför.

Sedan går Brita in i farstun och bäddar en säng som hon och smeden kryper ned i. Fortfarande fanns alla kläder kvar i kryddgården. Klockan tre vaknar landsknekten Mårten på gräsmattan och går in i farstun och lägger sig, där Brita och smeden ligger och sover i samma säng. Snickaren ligger ensam kvar ute på gården.

Klockan fyra (när solen går upp?) vaknar drängen Jöns och finner att kläderna är borta. Han väcker Brita och smeden. När Jöns frågar om smeden tog dem svarar han att han inte visste, även om han skulle mista halsen över det så visste han inte. Smeden och snickaren (som väl vaknat vid det här laget) ber Jöns att inte berätta för någon att dem varit i gården över natten.

 

 

PS.  Jag har fått frågor om källan till ovanstående redogörelse. Den har jag hämtat ur ett protokoll som återfinns i Stockholms stads tänkebok från 7 juli 1610, som finns tryckt och tillhanda på de flesta forskningsbibliotek. Stockholm stads tänkeböcker, volym 7 (1608-1613). Sidan 88 – 99.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s